Dina ord av monarkfjäril.
Som våta fotspår på svart skiffer.
Förundrad över passionsblommans
egna tårar.
Men ändå du formar dina läppar.
De smultronröda.
Glansiga.
Varje blinkning.
Varje andetag.
Ja, då vet jag.
Att där vaniljorkid'e blommar.
Där finner jag tryggheten.
Inuti ditt kalkbrott.
Där berguven som så många gånger förr.
Rensar luften.
Det hon försöker säga.
Fastnat i valnötsskal.
Men då hon tagit sig loss ur dess grepp.
Hennes ord blir dina ord.
Dina ord av monarkfjäril.