tiden då regnvädren tågade förbi
öppnade dörren, steg in
längs hemvägen fann jag ruinerna
det gamla varuhuset
som en grävskopa raserat
sist jag passerade var taket och väggarna kvar
det går snabbt att riva, men tar tid att bygga upp
samma är det med människor
förtroendet tar tid att skapa,
brutet blir det aldrig helt igen

utkommen från vallokalen
såg jag tranorna samlade i flock
under paraplyet stod de olika färgerna
de talade sig samman ringrävarna
ger och tar
och summan ändå kvar