Den nya dagen gryr ofrånkommligt 

där utanför mitt fönster

solens första strålar söker sig

mot mitt ansikte

jag försöker lätt desperat 

att resa mig upp

men styrkan i min kropp 

är som bortblåst

långsamt försöker jag att öppna 

mina svullna ögon

jag kämpar med all min kraft 

...och lyckas nästan

tiden står stilla där

i det varma rummet

en strimma av ljuset 

når till slut min pupill

när den lilla ljusstrimman från solen 

når mina ögon

studsar den som en stånghammare 

runt i mitt huvud

jag blundar krampaktigt 

för att försöka häva smärtan

men kroppen nöjer sig som vanligt 

givetvis inte med detta

den halvfulla flaskan står där på bordet 

och väntar på sin chans

nej nej aldrig mer blir den inövade

reaktionen som infinner sig

men handen agerar snabbt och instinktivt 

…helt av sig självt

korken skiljs från flaskan redan innan

...den lämnar bordet

Copyright © AndLou