En god vän har nått slutet
av sin stund på jorden
och jag minns med tacksamhet
många fina stunder
som vi haft tillsammans.

Det är många år sedan
vi möttes första gången
och det var på en skrivarkurs
redan på 80-talet.

Hon var född i Finland
och hade en stor del av sitt hjärta
kvar i det landet.

Hon var en duktig poet
liksom konstnär
med sinne för det estetiska
på alla plan.

Dikten nedan skrev hon
redan då på kursen
och den finns i en poesisamling
som ABF gav ut
efter avslutningen av kursen.

Dikten är lika aktuell idag
som den var då
tycker jag.

I MÄNNISKORS RIKE av Marjatta Carlsson

Skall det någonsin ske, skall den dagen stunda,
då vi lär oss att inse det och begrunda,
att vi inte blott är kvinnor och män,
att det går att betrakta sin nästa som vän?
Vi plantor är alla i vår Herres hage,
fast den ena är mager - och den andra har mage.
För en del tycks livet så lekande lätt
medan andra har ett helt annat sätt.
Några kan skämta - alltid lustiga vara,
somliga mest vill gå ensam bara.

Att alla är starka är alls inte givet.
Så många har svårt att orka med livet.
Det är något vi ofta till vardags glömmer
och ohörd gärna en annan dömer.
Att tro ont om sin nästa är lätt som bekant,
men svårare det som är riktigt och sant.
Vi bor här på jorden så liten tid.
Vi kämpar för bröd - för rätt och frid.
Vi bor här på jorden - i människors rike,
där en ann´ borde vara en annans like.