(precis mitt i natten 00.00
och det skulle strax bli 'nästa dag'.)

'Vid first light
he slog en straight'

En dag i slutet på våren, när allting såg ut att ljusna
och problemen verkade vara ur världen och han
insett hur förlorat han som gått ur striden mot en
överväldigande fiende.

Kom han att stå i dörren till mitt sjuka rum på sjukhuset.
Hans magra och litet gängliga gestalt, var bland det första
jag såg då jag slog upp ögonen. Hans blick vilade vid fönstret,
där solens strålar som blygt

tittade in från vänster. Ja, mitt fönster var beläget och
rum var beläget åt andra hållet. Men han stod där,
med en kvast färska blommor att sätta i en vas.
Nåja, några blommor var

det ju inte riktigt. Det verkade bara vara en samling
grönt av skilda slag. I vilket fall kom jag ihåg att han
varit morbror Franks fösta val av tvenne män.
Den jag till slut valt hade

i sin tur valt att gå i strid mot odjuren, ja monstren
rent av, vilka som förpestade allas vår tillvaro.
Fel man stod segerviss och liksom slokande i dörrhålet.
Han måtte ha saknat och gråtit

över sin i strid omkomne kamrat och värsta konkurrent.
Men det är sådant där en får ta. Ständigt förändras
villkoren för envars levnad och är som stat i förändring
Egna strider bara dyker upp.



(Texten har legat och vilat sig i utkast sedan 2021 01 18)