Vinterns ängel hon är klädd i vitt

Hennes vingar de gnistrar i kylan

Men vinterns ängel hon fryser

Inte av vinterns kyla utan av sorg

Ty hon har sett hur människor sviker

En stilla tår faller från hennes öga

Hennes vingar de slokar mot marken

Hennes hjärta det känner frosten

Den som uppstår när tvivel gror

Känner var gång någon hånar och sviker

Hennes hjärta tinar först när någon vågar se

Ty människans lott här på jorden

Är att bygga broar mellan varandra

Sträcka ut händer till den som har det svårt

Inte att hata och avvisa

Det som är annorlunda 

Så vinterns ängel hon gråter

När hatet mellan människor gror

Hennes hjärta av skam det blöder

Hon fryser så vingarna skakar

Var gång någon inte blir trodd

Vinterns ängel hon ler i sitt hjärta

Var gång människor tror på varandra

Hon blir varm var gång vi sträcker ut en hand

Hennes vingar blir fulla av bärande vindar

När människor bygger en bro istället för att slåss