Minnen i karantän.
Jag dras med gamla minnen.
Nattens kristallkrona.
Jag ser hennes blå stjärnor.
Du tittar bort.
Bekymrad.
Men jag har kvar min teatermask.
I en låtsas värld.
Med statister.
Med sylvassa klackar.
Catwalkmodeller sliter hål i röda mattan.
Som byts ut mot svart.
Utnötta känslor.
Solkigt förflutet.
Ingrodd kärlek.
Sur golvmopp svabbar upp resterna
av kändisfesten, endast V.I.P gäster
är välkomna.
Dyrbara smycken glittrar till.
Doften av pengar ligger som
tjock smog över tillställningen.
Råttgift i varje hörn.
Leenden falskare än falskast
kocketerar.
Ett kacklande sorl ingen
orkar lyssna på.
Bara den melodiösa klang
av sin egna röst.
Jag betackar mig.
Jag styr stegen mot baren.
Beställer en virgin strawberry daiquiri.
Sitter med ensamheten som sällskap.
Vi trivs ihop han och jag.
Jag lämnar tillställningen med honom.
I sällskap med mr.Ensamhet.
Vi smyger in i närmsta taxi.
En taxi med takfönster.
Där ser jag hennes blå stjärnor.
Nattens kristallkrona.
Jag skapar nya minnen.
Minnen i karantän.
Och jag vet.
Jag är inte ensam.