En kväll i slutet av maj det året, ringde telefonen och jag varken låg i badet, stod i duschen, köket eller verkstaden just då. Jag befann mig heller inte i sängen i akt och mening att slumra som ostörd en stund och jag läste inte ens tidningen. Jag lyfte på luren och 'det var du', alltså om du ursäktar att jag kallar min vän för ett slags du. Det underlättar så mitt minne och tänkandet tillbara till ett 'då'.
Vi gjorde upp om att träffas och slumpen gjorde att jag skulle infinna mig hos dig. Du öppnade dörren å jag ringde på och jag satte mig i en fåtölj. Det var på den gamla goda tiden, då du bodde i en liten etta och vi just börjat umgås med varandra sedan någon tid, något år eller två kunde ha som förflutit.
Jag bröt tystnaden redan efter ett par timmar.
- Du dricker ju vatten...
Vi hade för vana och som sport att kunna tala dels om vardagliga ting och samtidigt komma med en smula avväpnande frågor.
- Jaa.
Det var ju inte något han kunde direkt neka till, även om han föredrog att ta det i form av något mera som berusande. Öl exempelvis, du vet den där som en gång i tiden serverades ur stora halvliters sejdlar, med eller utan reklam tryckt på.
Jag fortsatte att tala med honom. Han förstod nog att 'det ena skulle kunna leda till det andra'. Bara att han inte helt säkert kunde gissa sig till själva kärnan.
- Men du ratar gärna hårvatten, om det skulle erbjudas att serveras till maten?
Vi hade umgåtts ett tag och det ju möjligt att sätten att föra våra samtal på som 'smittat av sig på varandra'. Ty han svarade något mera animerat då.
- Jo, det kan vara med saken tillfredställande. Om vattnet tycks som mera drickbart och för stunden ses som just passande.
Vi umgås inte längre, men saknade kan ju vara just sådan, att den begränsar sig till just den sortens umgänge som har just med samtal att göra. Samt med ett visst avstående stundom från att yttra något alls. Samtidigt har det blivit till en vana att som förklara sig varför en själv väljer att lämna sällskapet för stunden, för att komma åter bara någon liten tidrymd senare. Medan i andra sällskap det inte alls kommer som en överraskning om den som avlägsnar sig, inte återkommer alls, den aftonen, veckan, månaden, året. Om ens någonsin.




(Från i mitten av mars)