En del människor gör något för någon annan och verkar anse att priset för att göra någon ‘en stor tjänst’, skall kunna betyda att den andra därför är skyldig att ‘för evig tid’ ställa upp sedan.

Den som känner sig utnyttjad och som stående just ‘till tjänst dygnet runt’, kan känna sig som en slav under omständigheter.
Frågan är vilket val en sådan människa gör, förr eller senare.

En del människor ‘tar hellre livet av sig’ än känner sig som ‘en slav’, om priset för att vara en slav ‘upplevs vara för högt’.
Medan andra, troligen av instinkt att leva åtminstone just då, betalar priset för att ‘stå andra till tjänst.

Priset en människa får eller kan tänka sig att betala, kan se litet olika ut för olika situationer och människor.
Men allting som kan förefalla envar som ‘gratis’, har i själva verket ett eller annat pris.

Och vetskapen kan tänkas infalla redan tidigt under ens levnad eller något senare. Luft, vatten, plats att vara på, kärlek.
Allt kostar någonting av ens livskapital.

Även om du för stunden kan ha fått för dig något annat.
Någon har sagt ‘tid är pengar’.
Men allt har sitt pris, i en eller annan form.


(Du ber kanske inte andra människor,
att dra åt helvete stundom,
men känslan kan ju infinna sig ibland.)