Min lust att förlora är ungefär densamma
som lusten att vinna. Märkligt nog är det
spänningen i sig som gör sitt till. Jakten i sig,

även om jägaren verkar ha viss fördel framför
bytet. Vinst och förlust påminner om 'kärlek'
och 'hat' i minsta möjliga som hårfina final.

Händelser vilka inte är precis 'brott', utan
mera som sådana där väl känna bryderier.
En slags mysterier i vardagen, vilka var och

en för sig förstås har sin givna förklaring.
Bara att den stundom ligger och befinner sig
så i dunkel för någon som mig eller kanske

till och med dig. En morgon bara finns det där,
det där som framstår för mig så oförklarligt.
Tills någon talar om sin teori kring de där som

händelsernas gång och mera uttryck för dem.
Men bara för att de andra människorna tror
sig ha en förklaring, det väl bara är en just tro?