En vår på 7o-talet bodde jag ihop med en man som misshandlade mig .På den här tiden fanns inte kvinnohus.
Skrev ett brev till mina föräldrar. Tyvärr förstod de inte halvkväden visa men uppmuntrade mig att flytta.
I nästa brev fanns ett lätt klander över att jag inte hade flyttat än. Det handlade om
bristande kroppskrafter
När jag läste detta brev blev jag bottenlöst förtvivlad. Jag gick upp på taket på 8-våningshuset.Det låg snö kvar på marken.
Tog ett steg framåt när det slog ner som en blixt i mitt huvud - Herre förlåt dem ty de veta icke vad de göra.
Jag backade och gick tillbaka nerför trapporna.
Kände mig religiös i flera minuter.
Var detta en hallucination? Vem talade till mig?