Tiden springer ifrån mig.
För tusan, låt den springa då.
Jag är ändå samma jag.

Nog ser jag att mitt ansikte
fått ett finmaskigt nät av rynkor.
Än sen då!

Här är jag.
I tiden eller utanför.

Samma gamla drömmar
formuleras gång på gång.

Tiden.

Vart går den?

Jag blir kvar här i min dikt.