Trösta mig, säg att allt ska bli bra. Säg att smärtan ska försvinna, säg att du stannar. Säg att du ska börja om på nytt, med mig.

Eller gör mig så illa att jag glömmer dig. Att jag glömmer dina händer, din röst, din kropp, dina ögon.

Dina ord har etsat sig kvar hos mig, det är de jag lever av, törstar efter. Varför skulle du trasa sönder mitt inre, min själ, mitt hjärta?

Jag kände mig så trygg i din famn, känna ditt hjärta slå. När det slog fortare när jag rörde vid dig så visste jag att du hade starka känslor för mig.

Snälla, gör något!! Jag vill inte känna så här hela mitt liv. Jag vill kunna leva som vanligt, jag vill kunna släppa in andra människor i mitt liv utan att du finns där som ett spöke.

Den känslan kommer att försvinna när du är hos mig igen.