Vad vore vi utan våra drömmar
att luta oss emot
varje gång samhällets sammanbitna vilja
strävar efter oss sönderbryta
och knäcka varje ben i vår heliga kropp
vi brister i högan jämmer går ner på knä
vrålar mot skyn

Riv ner avgudarnas troner
dränk dem i den stinkande dyn

visst drömmer väl alla om
fred och försoning där inga krig fanns
bara solsken och fågelsång
och att våra nakna fötter över gröna ängar
blir de enda spår efter oss där vi går
och att varje morgon brister
euforiska glädjeackord