Förbundna ögon.
Doftens toppnot du indigo blå.
Det som seglar i galaxens kamomill.
Blåhallon i mina kupade händer.
Vilsna ögonblick och natten aldrig då som nu.
Hyenor på klippblock av bärnsten.
Kittlande sårbart.
Kyssen, den av äkta guld.
Betongrosa trygghet och livet återvänder.
Kylklampar isar ner tystnaden.
Fräknar av svart marmor.
Blickar ut över gårdagens kaos.
Lindar in mig i den sofistikerade njutningen.
Om ändå vinterns snöflingor kunde svalka mig nu.
En dröm, en sanning, ett svek.
Men ändå.
Blundar och försvinner.
Men gör mig ej osynlig.
Det kan ju hända.
Att jag kan känna den indigo blå doften.
Även med förbundna ögon.