Du vet vi kan allt vi vill, vi är inget annat än en omätlig vilja
även om mörkret finns så lever ljuset där
jag ser hur din vackra själ lyser, tappa inte modet!
vilken befrielse lägga pussel och bitarna passar !
Maryjann utsläppt spelar åter stenkakor för Domherrarna, den som lovat få sista ordet, tala om aska i håret, himlen gråter floder...synderna sköljs rena, vilken befrielse för själen

förstår dina suckar älskade uggla hon är en svart djävla mardröm den horan häxan en kameleont som bytt skepnad står till tjänst med insiderinformation för göra största möjliga skada, undrade just över en text

Förnekelsen - en novell

Är du nöjd nu Isdrottningen som hotade att utkräva ett skålpund kött han skulle få känna av konsekvenserna för murarna som byggts upp och det har han fått nu, missilerna faller ständigt ner. Nu ligger han och kämpar för sitt liv han har gått över och igen ett liv kan ta slut på en sekund du hånade honom för hans dödsångest trodde inte

Såklart en narcissist hamrade ned honom i jorden med sitt sitt sitt alltid sitt, hans ärlighet irriterade dig. Honungskäften spred giftet. Du snorade och grät lovade bot och bättring men hur tänkte du Mrs Jekyll som inte fick nog sex sex sex sex sex. Först tog du ifrån honom allt hans ego - klagade, du fyllde hans skafferi med mat. alla skulder var hans fel hans paraply av drömmar hånade du honom för. på berget skulle han stanna kvar
Att mörkret i hans ord skrämde dig är omöjligt du som är mörker dricker ditt kaffe svart och dödar

Tänk på asfaltens alla svarta mil var finns den Romeo som spelar serenader under balkonger? Ja var? Var är den doftande tvålen? Minst en släpkärra tvål behövs efter dina ständiga gräl, hans liv var en öken tungt som en kvarnsten att bära han var adressen bekräftelsesökaren kallade hem hem hem hem. hemmet ska vara en fredad borg inte fyllt av ångest och sorg. förlåta är omöjligt när minnen är svarta drinkar. han gjorde slut men du vrålade förneka inte förintelsen förgörelsen förstörelsen

Men allt stort börjar i smått lyfter man blicken finns inga gränser vad människan kan göra
Var det rätt att vara egoist egoist egoist sända honom ut i livets ödemarker?
Det är bara du och du och du. Alla gräl skrik och gråt alla böner om förlåt alla de orgiastiska utsvävningarna lögnerna och ränkerna. Allt tillhopa ett berg av avskräckande färg som i ränseln måste bäras
Skicklig i att peka finger skjuta skulden på andra men saliven och köttet och hungern de klickande kastanjetterna, konsten och konturerna. Men vadå? Vadå? Många har studerat konst inget att orda om

Din röst skulle bli hörd inte bara hans - rivaliteten fanns. Vackert blandas med minnen, böner. lämna lämna lämna mig inte blir murken och purken sida efter sida vreds samvetet upp. skuld skuld skuld gör oss nakna VÄLDIGT NAKNA. Hudlösa plågor och smärta livet blir en enda svärta. Visst skavde hon i ögonvrån, fast hon skavde visst över hela sig själv, fällde tårar av ensamhet på hans bröst besatthet var hennes röst, fast egentligen var det en mun som var svår att mätta

Om någon är regn så är det du
ondskans regn

*

Läs Psykiska handikapp som ett komplement

till denna novell skildrar en relation
en narcissist, en livsätare
som fullkomligt äter ut sin partner