du blickar genom garnet

ser spillrorna av skeppen som strandat

och du sörjer trälarna som sjunger

spända för plogen

du sitter uppflugen bland trädens kronor

spanar genom svajande himlens gräs

leker med tuvull molndagg

slickar dig med pulsslag och solen

river din bark mot trädens ryggar

du smyger i skuggan av månen

före du vandrar hemåt

där handen finns som matar dig

Du är en själ