I varje väderstreck finns de
deras tungor binder dem samman
så hårt till en enda kropp
ändock unika
De hukar sig och lyss till piskans rapp
lönen de får
fångarna från Barbarossa
rakar benen vita
Visst är det så
blind stormar tidens träl
välter den fattiges skål
sorgligt så blinda

Då de steg på tåget bar de präktiga kläder
när de stiger av bär de trasor
tidens tand
avslöjar bristerna