Att det kommer kanske aldrig, de tänkte
Hoppet blev nästan ute
Väntan blev i all evighet
Tankarna blev vänner med en ensamhet
Hjärnan blev ensam i tankarnas rike
Minnena krossades av bödlarnas sinne
Blommorna blev bedövade och kvävda
Nerverna spökade och tungorna darrade
Men kändes en kylig vind som kysste
verklighetens guldgula drömmar och psyke
Moln av motsträviga känslor välde fram
Kroppen behövde en avslappnande kram
En overklig idol stod på en altan
med hälsningar från medvetandes heta vulkan
Ingenting gjorde ont längre i kroppen
Försvann de bedrövliga ovisshet och tvekan
Bildades en fristat inne i själen
Där råder ingångsförbud för bödeln,
skarprättaren eller mästermän till avrättning av minnen
Så kom nu ut boken ”Minnenas Kärlek” i friheten.