Går och lägger sig.
Utan att säga godnatt.
Solsken, tuttifrutti och månsken.
En härlig godispåse med mina favoriter.
Blundar och plockar en.
Lika nöjd med vilken som helst.
Schamponerar håret.
Regnet sköljer ur det.
Ljusår, ja, årsringar.
Huttrar till i min bleksvarta cocktailklänning.
Närmre drömmen än inte.
Olika faller ödmjukheten.
Ljusrosa nätter och deppigheten röker havanna cigarrer,
men jag, jag pimplar bigarråer.
Utan att darra på rösten.
Mina riders är Pepsi Max, gärna kall och avslagen.
Annars nöjer jag med utsikt över dig.
Det måste ju vara det bästa.
Jag svalkar mig i de höstlöv som snart faller.
Du värmer mig med dina kyssar lika heta som
vackraste sommarkväll.
Njuter av redan avskavda minnen.
Trevande rökkvarts.
Söker kärlek i chokladasken. Den som aldrig säger nej.
Tjuvtittar bakom skynket.
Det jag ser, jag inte kan berätta.
Även om korpar svävar över oss.
Måste jag ändå säga godnatt.
Fast jag vet att jag inte kommer somna.
Utan dig bredvid.
Men så är det ju.
För Vintergatan är emellan oss.
Men vad gör det.
När vi är varandras galaxer.
Fast det vet ingen om.
Inte ens himlens stjärnor.