Inuti så vit.
Som den outslagna liljan.
Väntar på att sloka.
Redan.
De nätter den älskat.
De dagar den kysst.
Utan att strandskatans skuggor avtagit.
Den lönnsirap rinner ur sagans famn.
Gammelrosa vingar njuter av sommarbrisen.
Känner ännu regnet.
Det som inte föll.
De ord som inte kommer till mig.
Sakta försvinner någonstans
mellan oupptäckta gator.
När jag plockar upp dem.
En efter en.
Jag känner igen dem.
Men minns inte.
Liljan.
Så vit.
Inuti.