Einar var med i en styrelse förut, har suttit i litet
olika styrelser inom ungefär samma intresseområde,
där språket var litet olika beroende av utbildningsnivå
och han var efter en del år av frustration delat med
förståelse för vad som hände, för hur ‘landet låg’.

Så Einar bad om ordet under punkten ‘övriga frågor’,
vilket är en punkt som bör ingå i alla möten i vilket
sammanhang som helst, men särskilt i en styrelse
borde punkten kunna beskrivas just så.

Einar berättade då att det stora delar
av vad medlemmarna i styrelsen sade,
var obegripligt för honom, och kanske
delvis även för andra.

Det vill säga att ungefär sjuttio procent,
det vill säga sju delar av tio, av vad som
sades (yttrades) under dessa möten,
passerade som obegripligt snack som
‘bara gick rakt ut genom fönstret’,
eller hur ni nu vill uttrycka saken.
Einar möttes genast av protester.

Varpå han berättade för dem att ‘ni handskas med
språket som att i jämförelse, det är barnets förbannade
skyldighet att förstå vuxnas ‘fikonspråk’,
medan vuxna, med livets möjligt stora erfarenheter
måste få jämföras med att ett barn bara har levt
en kort tid här på jorden‘.

Exempelvis sju eller tio år, mot en vuxen människas
30, 40, 50 år och kanske än äldre. Så om ‘ett du’
tänker efter vem är ‘skyldig’ vem, att begripa och
göra sig begriplig?

Om en styrelses medlemmar, vilka en styrelse består av,
en styrelse som har blivit till över huvud taget, av olika handikapporganisationer, för att tillvarata deras intressen.
Hur mycket mening är det för er att prata med de vilka
behöver hjälp, syftet med styrelsens existens, om den som
behöver hjälp inte kan kommunicera med sin hjälpare?

‘Ni får förlåta mig för att jag blir upprörd,
men jag förstår inte vad ni säger. Att jag inte
tagit upp saken förut beror delvis på att jag
trott att ni skulle kunna ‘tappa ansiktet’ om
ni blev förklarade skyldiga till att prata som jag,
som själv sitter i styrelsen, inte förstår vad ni säger.

Jag har grubblat en tid på hur jag skall kunna säga
det här till er på ett språk som ni kan begripa‘.
I jämförelse kan sägas att det är som förhållandet
mellan en kirurg och patienten.

Kirurgen har utbildat sig till just kirurg, patienten
har få om ens några luddiga kunskaper som kan
tänkas ingå i utbildningen till att bli läkare och kirurg.
Frågan blir då, vem bör göra ‘sitt till’ för att de skall
kunna förstå varandra?

Svaret borde bli den som är utbildad, är den som
bör prata och beskriva händelseförloppet så att
patienten förstår vad människan pratar om.
Eller ‘tappar läkaren ansiktet’ då?

Hur meningsfull blir en föreläsning om den som
föreläser pratar rotvälska, om de vilka går på
föreläsningen inte pratar och förstår just rotvälska?
Prova gärna själva annars.

‘Det är så det är, felet ni begår är att inte tänka först,
hur det ni säger kan tas emot‘.
Det är kanske viktigare för en talare att få tala,
än att den som lyssnar något skall begripa?

Problemställningen tas upp som tema
eller ämne då och då, bara att det oftast
lindas in som underhållning, som bok, novell,
roman, film, teater och så vidare.

Och tas emot och begrips som just underhållning
och i bästa fall förstår de redan invigna i ‘klubben’
vad budskapet är och vill få ha sagt.

Invigna av ‘i klubben invigda’.
Invigna är nog mera ‘slarvigt tal’
vilket kanske blivit ‘godtaget’
bland i den gruppen ‘redan invigda’.

Det här ‘problemet’ gäller även inom andra områden
än i styrelser. Det spelar liten roll vad gruppen är till för
att syssla med, det som spelar roll brukar vara
‘det som låter bra’, men ofta ‘misstolkas’ av de vilka
kallats till ‘studierna’.

Lärare av olika övertygelser, har en tendens att lägga
eventuell skuld på ‘eleverna’, istället för att förstå hur
att själv bli mera tydlig och förstådd.
Rädda människor brukar påstå att de ‘begripit’,
trots att det är rädslan som styr, inte för att de har
begripit ett eventuellt budskap.

* ‘Jag var så rädd att min mästare skulle förstå
att jag ingenting begripit att jag ’gjorde vad som helst’
för att bli accepterad, bara detta gav livet mål och mening’.

Uttalandet gjordes inte på svenska och inte heller
är det av färskt datum, utan några tusen år gammalt
och omtalat i ett annat land.
Men tidlöst verkar det vara hur som helst.