Var och en vet nog att det bara i en fiktion, det går att ha mera 'i påsen'. än det ryms i påsen. Därför går det att se en människa hälla färgad vätska i ett glas, tills tillbringaren är tom, sedan hälla glasets innehåll i tillbringaren, ta fram ett större glas, hälla tillbringarens innehåll tills det når ända upp i det större glaset.
Hälla vätskan i det större glaset, tillbaka i tillbringaren, ta fram ett ännu större glas, fylla det ur tillbringaren till kanten, hälla tillbaka innehållen vätska i tillbringaren, ta fram de föregående glasen samt fylla vart och ett av dem helt nära kanten och vätskan räcker precis upp till kanten även på det fjärde glaset.
Människan gör det i vad som verkar vara direktsänd television och kompisen kommer ut på scenen, dricker den färgade vätskan ur alla glasen, det ena efter det andra.
Hon ser sig omkring och upptäcker till sin förfäran att allas blickar är på henne, så hon lutar sig fram över bordet och börjar kräkas upp bilar av olika nyanser och det verkar 'aldrig' ta slut heller. Illusionisten tar fram en vanlig vit påse och börjar ösa ner bilarna från bordet och ned i påsen. Då hon fått ned alla bilarna i påsen, håller hon upp den i luften och påsen verkar trind minst sagt.
Sedan kastar hon upp påsen i luften och då den kommer ned igen slår hon ihop händerna om den och där visar sig bara ett vitt damm som av mjöl återstå av såväl påse som innehåll. Jag kan se att det verkar hända. Men jag har verkligen ingen som helst logisk förklaring.
Har du?


(Som så ofta då jag skriver en text, har jag bara ett par ord, exempelvis rubriken 'att gå på' då jag författar texten.
Men det roar mig att det är just på det viset, eftersom orden 'brukar komma', då orden väl fästs 'på papperet'.)