Rosa regnbågsfall touchar min känsliga själ. Korallernas minnen bleknar. I samma andetag vinden river i håret, rockorna slutar leva. Min sagostund vilar i valnötens bädd av följsamma lotusblad. Jag kysser dagbokens tomma blad, smeker fjäderpennans svarta bläck, omfamnar orden som ännu inte skrivits. Bleksvart amaryllis tornar upp sig bland havets tång. Smultron på strå, så som jag vill ha dem. Smaken av sena nätter blandas med champagnefrukost någongång i dåtidens virvlar. Jag stannar till vid blodlönnen. Hennes generösa famn och jag blir aldrig mer ett förtrollat regn. Viskar hemligheter, fastnaglade vid ensamhetens timglas. Spåkulan så välpolerad och klarsynt. Skogens asfalt och stadens mossa brinner. Dess aska sprids över fantasisträckta områden. Där enhörningar betar och sorgen aldrig mer. Havssköldpaddan av klaraste kristall tar sig fram genom sand av is. Beskådar Madagaskar lemurernas nyfikenhet. Badar bland papegojblommor och dess skönhet. Det vilda inom mig söker lugnet inom dig. När allt som finns kvar är naken nakenhet. Som kvinnlig marmorstaty jag står intill hotell av midnatt. Kunde varit eldslukande tystnad, men snarare en talande tystnad. Masserar gråtande trygghet, smeker leende välmående. Tycker nästan vintern kan komma. Dess sävliga snöflingor i en trollsländedans. Men verkligheten lite mer abstrakt. Blunda du älskvärda skymning. De romantiska drömmar förverkligas. Men jag myser i samklang med rodnaden. Min kropp minns dig. Saknadens guldschakaler samlas vid lagunen. En dag våra vägar möts. Men tills dess jag vandrar på rosenskärmens allé. Så trött, så trött. Men vilar vid videungens inbjudande mjukhet. Ljummen sensommar för mig med på äventyr jag inte trodde fanns. Under tiden vallmon blir rödare och rödare. Jag känner hennes lust. Passionerad. Men kärlekens drivved redan guppat bort. Ömsar näckrosblad och dess skönhet. Det som blir kvar. Några daggdroppar med doft av snö. Det är också allt.