Sammetsmjukt mörker, vingetår
Skyddsdräkt
Påfågelsklädd
klamrar fast vid grenens bark

Du kan inte bokstavera mig
Jag är gränslös
pudervingen
samtalar med rymden
jag är ingen fåtölj du kan gunga
Om endaste dag var kvar
Sökte jag det skönaste
Vördar livet jag har

ena stunden gästar jag blomman
nästa grannens tak