med alla de sorgsna
depressioner som blommar ut
tycks inte ha något slut
men du då, inte fick du någon sommar?
ingen tänker därpå
skakar huvudet mitt
mitt hjärta har alltid slagit för ditt
våra gemensamma minnen
himmelstråden starkaste som finns
har aldrig sökt någon
är en ensamvarg
kan aldrig byta ut dig mot ann
älskade uggla

Visst känner jag medlidande
men steget ifrån dig till dem
alltför långt
Ingen förstår de har själva danat mig
till den jag är
mitt i själen finns det ingen kan beröra
och den delen är enbart din
klokuggla

Som Åskbollen säger gör det som gör dig lycklig
livet alltför kort
lägg ingen energi på livsätare
kommit fram till samma
men har ändå medlidande
aktar mig för sträcka fram tassen
lärt mig mycket här är fejk