före vi dyker från bryggan
även om vi sonderat terrängen
förundrad över tråden spänd
mellan trenne torn
något över tråden stegade
och bladen föll en efter en
det var då hans helighet
ledde lammet till altaret
larmet ökade allt eftersom han led
spåren förskräckte
då skogens källor tystnade träden begynte dö
knoppen blev skrämd kroknade
gömde sig tills tö
hur går det vara mänska på bästa sätt
Då övermakt stor
endaste ljuset hennes bror