Ett brinnande ljus står på mitt bord
då jag ser in i lågan
försvinner tiden
många gånger önskade jag
vara en fågel
på din ena axel
då kunde jag funnits där
i stunder då du behövde
ord av tröst
vet hur det känns då vingar bränns
allt bara krans och kista
men fick aldrig
fick enbart ångesten
oron vad som hänt

ingenting lämnar vi efter oss
bara djupa hjulspår