märkligt stämgaffeln vibrerar
sjunger som bakvagnen
bromsskivan ska lossas slipas, tackar och niger
bättre faran i vitögat blicka än huka sig jämt
och andras klövar slicka
intressant skuggor knyter samman
ett namn hälen målar amorbågen röd
tidsmäklaren funderar
skriver för klokugglans skull vilket mången noterat
otaliga har hans kläder lånat för sinnet förvirra
men nej förlåt den tjänsten är bekant
slagen i bojor kan ingen mer än vara
då sanningen sig uppenbara
kopieringsmaskinen spottar fram
både kvinna och man
att vara tjänstehjon ligger inte för mej
helt enkelt inte min grej
ligger inte på soffan
och äter pralin
eller doftar naftalin
för den delen både sund och normal
skämtsam och glad
utan att behöva illa andra behandla