Jag sitter så här på min kant
och trär tankar på strå
hur jag än riktar frågan
mot molnen, träden eller maskarna
så måste jag lösa gåtan själv ändå
är det människan som är
själva gåtan
hur kan den tydas på rättvist sätt
då många efter mig spottar
människan är ond och god
mestadels ond har jag funnit fram

Dostojevskij menade att
om jag ägnar mitt liv åt att tyda gåtan
så har jag inte förspillt tiden
men insett med åren
den var en ann då Dostojevskij verkade
ingen spiller något "på värdelösa"
då sitter jag hellre på min kant
och filosoferar
än spiller tiden på sött och salt
dessemellan jagar jag en fjäril
eller lurar på en mus
som tar till flykten då jag smyger
som ett andeväsen genom mitt hus.