ett litet men starkt ord. två bokstäver som gör skillnad.
"utan ordet vi går vi under" säger radiopsykologen Allan Linnér
som funderar kring tanken tänkt.

Vi -- antingen ombonat eller ett totalt utanförskap

inget är väl så exkluderande som ett vi där du själv inte ingår. vad står ordet för i dag och i går och kanske i morgon? är det inte så att med den ökande polariseringen i dag blir vi alltmer förminskade i våra vi. se bara på det offentliga samtalet, vid middagsbordet och i sociala medier. hur många håller mobilen i hand, klickar på likes när vännen, partnern eller barnen finns där bredvid

visst är det så att ordet vi är nutidens mest laddade, när så många utanförskap knackar på dörren, så många självmord där hopplöshet funnit grogrund just i utanförskapet.
visst är det så i barnet är vi alla lika ser framtiden med nyfikenhet och hopp, vi är oerhört kreativa och det ger lycka. det grymmaste människan gör är att bryta den växande plantan innan blomman går i knopp.
/skolan har stor skuld till att fantasins grammatik inte läses mera allt blir grammatiskt utstuderat kanhända studierna borde bli mer verklighetsförankrade pragmatiska/ stor tonvikt behöver läggas på musik konst litteratur fantasteri att våga drömma ger livsglädje och inte sorg och spindelväv i hörnen. just livsglädjen behöver vi i stunder då olyckan är framme, så vi orkar leva dagen och se strimman ljus vid horisonten.

det nyfikna resonerandet utanför det kliniskt stadfästa, den ödmjuka osäkerheten blir allt ovanligare och det är en stor förlust, för just i sökandet växer vi som människor till förhoppningsvis en bättre människa.
visst är det så vi människor är ständigt i förändring, behöver ständigt omdefinieras

liksom en klok person sa vår demokrati måste varje generation återvinna