Jag förstår inte
varför alla behandlar
mig som vore

jag då gammal,
jag är ju
bara sådär mellan

tjugo och tjugofem,
i själen. Skönt
att det finns

människor som kan
skriva, det finns
förstås många som

tror att de
kan det. Därför
finns det så

många böcker till
manus, eller om
det var tvärtom.

Minnet har aldrig
varit din starka
sida och nu

börjar det bli
en än mer
som besvärlig historia.

Eller minns du
kanske inte det.
Du har förträngt

allt som hänt
förut för du
har läst någonstans

att minnen bör
förpassas och ej
tänkas mera därpå?

Först retade du
dig på att
du inte var

gammal nog att
riktigt ta på
allvar och sedan

väntade du på
att tiden skulle
vara mogen för,

men det var
aldrig tiden själv
det hängde på.

Det var människorna
du omgav dig
med och de

ville aldrig se
dig genom ögon
du själv genomskådat.



(Texten har legat i utkast
sedan 2021 02 29)