Jag såg en trädgård i blom
där doftade varje blomma och fåglar
spred hjärtats rikedom
himmel och hav hade samma ton
och spröda fingerben över strängad luta
spelade
i detta land vilade natten rofyllda drömmar
somnade till näktergalsröst
silvermåne själv var trägen gäst
och när denna trädgård stod i blom
andades den länge och väl
vandrade därpå land och rike runt
med stillnat sinne sin mödosamma väg

vi finner dem vid vägkanten
en del anspråkslösa
andra tillhör arten slösa
Alla lika värdefulla ändå
liksom människor i alltet