Det var så oerhört mörkt i mitt inre

och min sorti den blev sen

där jag nu stapplar mig fram

på alla minnenas scen

för en tung ångest så stark

hade då bitit sig fast

så jag fick villkorslöst gå

och helt enkelt stå mina kast

men nu ser jag upp emot månen

och alla stjärnornas glans

det är dem som i natten

ut ur dimman får leda min dans

jag vill klättra ur mörkret

dit där den stora tryggheten finns

så långt långt bort ifrån sorgen

där enbart lyckan man minns

ja visst så hjälp mig nu dit

där som hela himmelen glänser

dit där det finns en underbar kärlek

så helt totalt utan gränser

dit där vi alla står stolta

med en hand i vår hand  

där på en ny strand som vi kallar

för den fria kärlekens land

Copyright © AndLou