Fastän hon sällan såg.
Samma stränder av pärlemor.
Lutar mig emot din axel.
Vindögda skuggor saknar sällan sig själv.
Ryggar tillbaka fastän redan tillbakadraget regn avtagit.
Närhet när den är som bäst.
Stillhet när känslor är som flest.
Rådjur av det sköraste.
Det vackraste redan varit.
Blottar själens duvblå.
Medan minnenas allé ständigt tvekar.
Krossade iskuber känner samma skuld.
Den blodlönn jag glömt.
Ännu känner dess rötter.
Ringlandes som havsalger.
Eller murgröna.
Längs livets akvamarin.
Du enkelbeckasin.
Jag tror jag såg henne.
Fastän sällan.