Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Eget foto//en poet gick stigen fram såg nedtecknade--en släkting, men skrivit om


Det var en gång ett kungarike



konungarna var starka och fotfolket vattnade jorden med sitt blod. det var de som gav sitt liv för att landet skulle växa till en stormakt. en gång var vi starka i Sverige men är det inte längre. vi har blivit beroende av omvärlden och flockar oss som kreatur runt den sprakande elden för att få värme.
vi har blivit blinda, ser inte längre än näsan är kort. vi ser inte vad vi har nära trappan. vinst och avans är det enda som styr kapitalet. räkmackan ska vara fylld med gött mos, det är den nakna sanningen. vem ser det lilla i det stora ?

träden berättar sin historia med ett vemodigt sus. kvällarna blir längre och längre. jag stannar till och lyssnar till älvens brus, hör rösten från räven som också är orolig. en ljusglimt finns i parken en hare kommer på besök. tänker han också se föreställningen Stormfågeln eller har han tidigare sett den sittande gömd i någon buske
nej kära herr Hare föreställningarna slutade för någon vecka sedan, men tanken flyger snabbare än ordet. du är en av parkens bofasta. du minns nog kvällarna och nätterna, när du skuttade omkring bland tuvor och grenar. säkert har du ofta varit nära rävens käft, men i sista stund hunnit undan.
minnena du berättar verkar aldrig ta slut. den ena sorgligare än den andra, men rätt som det är blir de hattifnattglada. men tydligt är att din kärlek till parken flödar. hoppas räven aldrig dig dödar

dessa dagar och nätter rinner bort i takt med att kylan slår till. månens klara porträtt lyser över skog och mark
vad vi än gör vakar Stormfågeln med en allvarlig uppmaning. ge inte upp fortsätt kampen för rättvisa åt folken !
men herr spindelben den enda tragiken är när vi gömmer oss bakom en mask, då faller allt bland åska regn och stövelplask. det blir en slags dynamitladdning, när fru Fortuna går sin egen väg. dessvärre blundar herr S, för skamkänsla har inte människan med så grandios intolerans
fru Fortuna vill inte strö salt i såren. men faktum är att hon blomstrar trots allt som hänt. hon har inte glömt, somliga rader är tatuerade i hennes vita skinn. hon månar om sina sår, för de inte ska läka och glömma. vad vore då lärdomen värd om hon glömmer och åter står där som lammet med nacken blottad
hon läker sig själv utan hjälp, det har hon alltid måst göra och viljan att få en förklaring till all skit hon måst svälja har varit bränslet på veden. men insett idag det mesta rinner av, även den oheliga alliansen. aldrig möter du hennes like, oavsett var du söker! varför ska fru Fortuna ta hänsyn, när ingen gör det med alla utsatta. särskilt honom som du psykiskt misshandlat så nesligt och fördärvligt utsatt på åkern!

så utomordentligt nesligt, dessutom attackera den skyddslöse för ta ifrån honom allt hopp tro och möjligheter och dessa implantat bland tänderna och vad är det för dumheter med fru Fortuna och pojken med skägg av renaste guld ? och den döde pojkens hjärta? visst kan vi dö ifrån oskulden, när vi möter Mörkret och går längs törnrosstigen över alla törnen. och det senaste, ack mein Herr vilket påfund, har ju foto på klokugglan, skavanker? är det månne bjälken i det egna ögat som skymmer sikten?

visst sjunger fru Fortuna visor om glädje och liv men till förargelse att rösten inte har samma ton som förr. varför ska hon inte sjunga ? men tonen den är ju herr spindelben delaktig i. vår röst växer upp liksom barnet, det är livsviktigt när vi blir tvungna för att överleva
och den arme döden som ser med slocknade ögon fru Fortunas envisa glädjeskutt, då hon hoppar över den ena graven efter den andra. /..glädjande nog kan jag se ett korn av humor efter tramset, så fullkomligt sanslöst besvärligt och inte alls härligt att sitta där efter alla ansträngningar mitt i den magra åkern = jag är inte så elak att jag känner skadeglädje, även om det sägs "det är den enda sanna glädjen"!...det enda hoppet är ---att det säger pling i myntnedkastet./
visst hon gräver i sanningen bland liken för att se bakom maskerna.
men herr spindelben är sämre än sämst som placerar sina soldater bland liken!
fast förhoppningen är de svultna stackarna blir frisläppta eftersom hon inte besöker lokalerna mera, varför ska hon göra det när hon har minnesbanken.
visst ja en viss herr person genmälde på min kommentar: du var där då... "du är en riktig detektiv" det var inte snällt sagt tonen var hotfull. sanningen är brännbart stoft mer än fnösket

vad säger det om den som stjäl kungliga regalier
2 kungakronor och ett riksäpple ur Domkyrkan i Strängnäs
stölden ur Karl IX och Kristina d.ä. begravningskapell
från 1611 tja de fann de delvis demolerade regalierna
i en soptunna märkt Bomb.

ironiskt..ett bländande uppvaknande för oss det svenska folket är så
otroligt naivt, inte förrän mörkret drabbar inser vi
verkligheten och stänger dörrarna eller bryr oss inte
Försäkring Senryu

ibland står vi där bleka under trädet inför vad som händer
men aldrig får vi överge våra drömmar





Fri vers av the wildcat VIP
Läst 21 gånger
Publicerad 2021-10-15 08:43



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

the wildcat
the wildcat VIP