hade mött stackmolnssomrar
fimbulvinter orkanvindar
dunsen då grenen föll
skvallrade om
tyngden trädet oförskyllt måst bära
ingen som såg eller hörde
Ropen
förrän nästan för sent
befriaren kom

förunderligt blå himlen lyser
och solen grenarna stryker
med hoppets färg