Fördomar är sprungna ur självförakt,
självförakt är sprunget ur en skadad eller icke fullt utvecklad förmåga till empati. Ju mer fördomar, desto mindre empatisk förmåga.
Dessa människor lever i en färg- och fantasilös värld. Jag vågar att drista mig med påståendet att det finns en korrelation mellan mängden och graden av fördomar och avsaknad av färg och fantasi i livet. Att leva i en sådan svart och vit värld där allt vad är rätt och fel, bra och dåligt, ont och gott antingen är förutbestämt eller definieras av andra lär inte ha någon positiv inverkan på vare sig självföraktet eller den empatiska oförmågan.
När du träffar på människor med många och starka fördomar önskar jag att du kunde känna sympati med dem, de har inte förmågan att se eller förstå hur pass skadade de är.