Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

02nov21








allt som stod i brand, lågorna som slingrade sig i trädkronorna, en glöd i oktober, den krispiga och höga himlen, och nu denna regnvåta och sorgsna sång som omsveper landskapet, detta fuktiga och dystra där vi lämnar ljuset bakom oss, vissheten om en partiell själslig död som kommer att äga rum inom de närmsta månaderna, vårt inträde i det svartmålade skandinaviska bårhuset vilket gör sig gällande under vinterhalvåret, men det finns en befrielse i allt detta, det finns en legitimitet i resignationen, i att avsäga sig några större krav på livet, att låta det vara så som det är, mörkret och de kalla stjärnorna är en rogivande och behaglig filt att låta sig omsvepas av, vinterlandskapet som en slags föraning om döden, ett rum utan några akvarellmålningar eller falska löften, utan några bjärta färger och illusioner, bara en likgiltig och svalkande stillhet i vilken jag bara är, några skuggartade pilträd längs en landsväg i Skåne, en lerig åker i duggregnet där uppplöjda jordstycken ger fingervisningen om en fet och bördig mylla, mina andetag, svalkan, skymningen,
jag tycker synd om dem som inte kan försonas med det slutgiltiga i allt, deras inre tvång att tillbe absurda gudar, detta tyglade och accepterade vansinne som berövar dem från värdigheten att gå ur tiden i acceptans, att försonas med tanken på själens utslocknande som en stilla vinterdag tonar bort i slutet av januari, dimmorna som höljer pilträden, den långsamma men alltjämt fortskridande fördunklingen av landskapet, tills knappt något är synbart, tills dagen börjar te sig alltmer mer som något illusoriskt, en dröm som slutligen står i upplösning, att gå ur tiden utan några illusioner, utan att sträcka sig efter det skräckslagna barnets fantasifoster, att låta döden få vara slutgiltig, en värdig återgång till jorden och regnet, en stilla vinterdag i upplösning på väg ner i januarinattens becksvarta djup, utjämning, glömska, de vaga pilträden längs en landsväg i Skåne, det varsamma borttonandet till knappt förnimbara skuggor, tystnad,













Prosa av Androiden VIP
Läst 139 gånger
Publicerad 2021-11-02 13:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP