det fanns en svart låda, och en gul låda, och en blå låda. och i dessa slutna rum levde människorna och skrev dikter.
de tittade på sig själva i sina narcissistiska speglar av silver, de såg hur lögnen framträdde på andra sidan och de älskade den så som de bara kan älska lögnen. de satt i sina små lådor under skyfall och storm, och de satt i sina små lådor under solljus och lätthet. det är fascinerande att se, se hur vuxna människor dukar upp små dukar och bestick på ett litet bord i en liten låda, hur de smyckar väggarna med allehanda gudar och demoner, för att sedan lägga sig i sin lilla säng, och blicka up mot en natthimmel på vilken de klistrat stjärnor av silver, skurna av små, sköra händer ur sin gränslösa längtan, allt det mänskliga förefaller vara vackert på sitt eget särskilda sätt,