Jag sitter på en sten i skogen och myser. Min nos av kölden lyser, liksom Rudolf med röda mulen. Ibland är jag en tvärhand hög, i nästa ögonblick bär jag fyra tassar och päls, jag växlar skepnad ofta, för det har jag lärt. Med tiden händer det som inte får hända, liten som en tumme, nästan genomskinlig, ska du aldrig se mig som den jag är, för ögat ditt fångar inte mitt.
Jag smyger genom natten och vaktar skatten. Livets skatter är allt som viskar i människohjärtat. Det är sorgen och glädjen som nätfiskaren samlar ur vårt hår.
Då magen av hunger gnager, vet jag att handen finns som när mig och vigt mig en vrå, där jag födan kan få. Då jag spisat mig mätt hoppar jag upp och värmer mig över hällen där husets bor
längtan föds bland snörosorornas dans över rutan


God Jul alla läsare
en bamsekram postas till dig älskade uggla<3