Genom grändernas lutande ruckel och råa fasader
drar i kvällningen spiselrökarnas fattiga andning.
Månen ryker i knarrande vagn utmed Vintergatan,
sjunker darrande ner i hästbadets sänka i hamnen,
som om en skolpojke olyckligt tappat sin kopparslant.

Norrmalm lever men andas tungt efter stadsbrandens eldstorm.
Stadsdelen norr bortom ån kunde fortsätta livet som vanligt
liksom en backspegling av flera seklers fattig- och finfolk,
mjölkbutiker och småhantverkare, borgare, sjömän,
lasarettet och Idrottsparken och nöjesanläggningarna.

Stenstaden, nybyggd och rik, ligger bara ett stenkast bort, men
Norrmalm, trygg framför Norra Stadsberget, håller sin prägel än.
Barndomens paradisiska äventyrsplatser och gårdsplaner
ligger i minnets svartvita fotografialbum också kvar.
Måtte jag, medan jag ännu lever, alltid bli kvar i min barndom!