mina tankar svävar
i världar jag aldrig kommer att få se
fyllda av kärlek i skuggan av ljuset
från just han

mina ord begravs innan dom hunnits födas
i tystnaden krälar dom små kräken
som får mej att spy i floder

inuti står elden i lågor
men askan finns där
som en omedveten tyngd

det svider som nålar i såren
svedan tränger genom allt
det obetydliga hoppet dämpar

föralltid ligger hjärtat kvar
med sin glödheta eld
som aldrig slocknar