Natten känns så lång.
När jag inte kan somna.
Det nya årets fjäderdräkt.
Jag putsar den med tungan.
Så ren som den snön som till slut föll.
Nedanför mina fötter.
Ett visset tomtebloss.
Det nu livlöst vilar.
I min hand.
Som en död koltrast.
Hon ändå minns.
Hur det var att leva.
En gång.
Före vår tid.