Det märkliga med livet
är att det är som en kennel,

en rad rum eller burar,
där anpassning skratt

och skräck väl ständigt lurar,
det är mest ett visst byte av nycklar,

annars en själv kan tycka
eller bara är ute och cyklar,

vandrar genom livet vilse
eller som helt frank,

reser självet till ett annat land där finns
såväl skoj som tyckarplank