Jag andades in en tung inre rädsla

den rusade in genom mitt blod

och spred sig i hela min kropp

en ensamhet i en gnagande tomhet

så även där i de lyckligaste stunderna

känner jag fortfarande inte igen mig själv

och jag kan ännu höra rösterna

av alla de vänner som nu är borta

alla dem som en gång var vi

men om jag blundar kan jag se

hur du min ängel kommer gående mot mig

för en gång var även du och jag vi ...min vän

men nu är mitt inre är så oerhört kallt

och varje uns av ny passion

kokar jag omgående ner till ingenting

och jag är ännu helt besatt   

av ett intensivt och starkt självförakt

som obevekligt släcker alla nya lågor

så trots att jag nu vandrat så långt

dröjer sig min skugga ännu kvar där

i detta märkliga som kallas det förgångna

 Copyright © AndLou