Snart skingras dimman
över sjö och strand
Och svarta stenar träder
långsamt fram

Invid vattenbrynet
och i viken lite längre ut

Så svart och stilla
är den bild jag ser
Nu när dimman lättat
och en plötslig bris
Sveper in och smeker
över skog och land

Som en lekande men
ändå mycket varsam hand

Så vemodstyngd är den
men syns mig också ändå
nu mer lätt

När molnen skingrats
och dimman lättat

Den bild jag just har sett