Gert var ute och gick längs stora gatan i Gävle,
då han fick syn på Lejf, där han satt vid ett bord
inne på ett litet konditori med det härliga namnet
'Yra o kavata hönsfåglar'.

Gert fick se några mystifika figurer med händerna
som Lejf gjorde där inne, en som gest mot honom
ute på gatan och att som strosa in och ta för sig av
dagens skörd av läckerheter.

Sagt och gjort, eller i vilket fall tänkt och gjort.
Efter en stunds småprat med 'tjejen i kassan',
hon skulle nog inte sitta där jämt, någon gång
måste ju verksamheten

lägga av för dagen och släppa personalen 'vind för våg'.
Så begav sig Gert till bords, satte sig på en för stunden
utdragen stol, hasade sig på plats och hejade käckt på
sin kamrat. Sedan satt de

tysta en stund, en akademisk kvart troligen.
Därefter öppnade Lejf matintaget för att som
säga något. Det hade stannat några människor,
som såg ut precis som om

de ville komma in och 'ta för sig', bara att de inte gjorde det.
Så Lejf kände att 'ögonblicket var det rätta' att spela en
smula teater och Gert som tyckte sig känna igen en
olycksbroder levde sig in

i äventyret, blott Lejf började. Så Lejf 'talade' till Gert
och han svarade förstås näst intill genast. De mimade
alltså, det såg ut precis som om de verkligen hade ett
samtal, bara att inte mera

ljud hördes mellan klunkarna av det mera drickbara,
än just vad läppar stundom åstadkommer då de
kommer till mötes när de ömsom öppnas och sluts.
När människorna utanför

fönstret gått, övergick Lejf genast, utan en tyst minut ens,
till att utveckla en spännande idé för Gert. Lejd berättade
att han sett på nyheterna hur människor, några hundra
säkert, dragit in samtidigt

från alla håll in i ett varuhus och 'stormat det'.
När de väl vällt in där hade de börjat riva åt sig
varor för stora belopp sammanlagt och bara
försvunnit som vattnet ur

ett badkar när någon drar ut proppen. Ytterst få hade
gått att få tag i och hålla till svars. Nåväl, nu hade
händelsen fått Gert och Lejf på egna tankar.
Medan Gert mera registrerat

händelsen med viss häpnad, hade Gert börjat kunna
tänka sig 'motåtgärder'. Han hade sett en film som
hette något som 'The last strand', bara att det
visserligen fanns stränder,

vatten och öar i filmen, men den handlade om
'motåtgärder' och så förstås aktioner och händelser,
något ut över det vanliga. Där fanns soldater och gevär,
men allt var utan ett spår

av metall. Gevären innehöll inga kulor, utan just den
ammunitionen bestod av pilar som en sorts sprutor,
ungefär som att skjuta mot djur i Afrika, för att kunna
handskas med dem i mera

avslappnat tillstånd. Så varför inte göra 'samma sak',
fast mot band av banditer? Det vill säga 'nästa gång'
en räd planerades och genomfördes, helt enkelt horder
av motkrafter, kunde lösa ut

'Stalinorglar', vilka skulle kunna hanteras genom
fjärrstyrning, så att angriparna sköts på med
bedövningspilar. Sedan skulle det ju gå att bara
'packa ihop' missdådarna

och förvara dem på härför lämplig plats. Det var bara
en av hans litet suspekta idéer. Gerts invändningar
var litet lama kanske. Lejf frågade om det var 'ok'
att plundra butiker?

När Gert inte svarade, så sade istället Lejf att några
'extra ordinära händelser' krävde 'extra ordinära insatser'.
Sedan blev det rätt tyst ett tag. Gert såg precis ut att ha
något på hjärtat ibland

och öppnade munnen, men så tycktes han ändra sig
och åt eller drack något istället och yttrade sedan
något som lät ungefär som 'gott det här' och så
gick munnen igen för en stund.

Det lätta slamret av porslin och bestick hördes,
utöver det lätta mummel som kan höras i en lokal
av den typen. Men kanske är det en helt annan historia,
som att blir berättad annorstädes?