Jag älskade dig

kanske inte från första stund

då det mer var pang-bom-på

exploderande attraktion

och bara lek

inte kärlek, bara lek

men åh, så roligt vi hade

och skönt

så lättsamt, okomplicerat

allting var

men så plötsligt

sa du orden

som förändrade allt

att jag var DIN

för du ÄLSKADE mig

och jag blev först glad

för du var underbar

och snäll och allt det där

men jag förstod aldrig

att med ens skulle leken vara över

att jag nu verkligen 

var BARA DIN

i dina ögon

(inte ens min egen)

okomplicerat blev komplicerat

glädjen grusades av tårar

möjligt blev omöjligt

och dina falska anklagelser

blev sanning

och en ständig upprepning

om och om igen

samma visa varje gång

trots mina protester

med tiden tog orken slut

lusten försvann

men jag stannade

ändå kvar

gjorde några försök 

att bryta

ville ge mig av

men varje gång fångade

du in mig igen

med ditt "gamla jag"...

                                       han som jag älskade