vi lämnar alltid fotspår där vi går
hur kan vi vandra över skaren utan avtryck
över det bräckligt vita
en fingerblommas tryckning utplånar en stad
lägger människors möjligheter i aska
hur du någonsin tänkt på
vilket ansvar vi har inför varje väsens bästa
vi kan gå mot röd gubbe undgå döden
utan att märka
och i hissen mot tredje våningen, stannar den
mellan andra och tredje
det är väl då många får tid att tänka